Kamelåså

I helgen spelades Campaign 13 - More meat for the meat grinder. En realtidskampanj som går för fjärde året i Köpenhamn. I år var det slagen vid Monte Cassino och Anzios som var bakgrunden.

Jag åkte ditt som jag tidigare skrivit om här med ett Herman Göring panzer kompanie. Jag var inte ensam utan tre andra svenska var även med på utflykten; Saaywhu, Sardukar och Deathbullar.

Nytt för i år, vilket gjorde allt mycket lättare, var att de hade flyttat till en mer central skola. Den var lättare att ta sig till och det fanns ett hotell inom "gångavstånd"!









Min pansarlista blev placerad på östra flanken med order att attackera framåt om inget anföll. Direkt blev jag dock attackerat av ett franskt kompani, attackplanerna fanns dock kvar för min del i ungefär en halvrunda till jag fick reda på att fransoserna skulle bli understöda av ett amerikanskt tank kompani. Mitt kompani gick snabbt från anfallsläge till försvar! De amerikanska tanksen led dock tidigt ett svårt nederlag då ett par Stuka bombare angrepp dem och deras kompanichef, de överlevande valde att dra sig tillbaka. Efter en långvarig strid där de allierade lade stort tryck på de tyska stridsvagnarna, bröt de kvarvarande amerikanska pansarvagnarna. Vid samma tillfälle så slogs de sista försöken av det franska infanteriet tillbaka. Samtidigt som mina stridsvagnar gick på offensiven igen för att slå ut de sista fransmännen, så kom understöd i form av ett kompani panzergrenadiers.

Efter detta så rykte jag fram till ett bord där en strid redan pågick mellan tyskt och amerikanskt infanteri. Hela bordet var 'very difficult going' och bordet delades av en dalgång med klippor på sidorna. På andra sidan stog två tyska AT kanoner och bara väntade på att få skjuta mig i bitar. Men min kollega försäkrade mig att hans artilleri skulle täcka dem i rök när det behövdes. Så sakta men säkert började den tidskrävande operationen att skicka fram mina tanks. Lagom till när de skulle ner i dalen bryter det tyska infanteri kompaniet och nu stod jag ensam mot de läskiga AT kanonerna. Började sedan de nervpirrande jobbet att använda några tanks som lockbete. Det var lyckosamt och snart var jag på väg mot de sista som fanns kvar av kompaniet som låg gömt bakom en skogsdunge.

Nästa slagfält var egentligen avgjort redan till vår fördel men jag åkte ditt för att snabba på avslutet (och för att undvika ännu ett very difficult bord).

Här någonstans bröt kampanjen (och delar av tyska armén ) ihop. Tyska överkommandot slutade och började läsa ekonomisk litteratur, kanske kände han hur krigslyckan höll på att vända och började titta på en ny karriär...

Den allierade generalen hade dock inte gett upp och härnäst var det dags att möta hans franska infanteri. Svårt bord att göra något på för en tank arme då det delades på mitten av ett bergsmassiv. Gjorde dock ett trevande försök på ena flanken som slogs tillbaka och ungefär samtidigt dök min ärkefiende (Sherman listan jag hade slått ut i början av helgen). Denna gången gick det bättre för honom och snart var jag utslagen. Det var nu bara ca 30 minuter kvar av speltiden på lördagen så jag tog det lugnt.

Svårt att säga vad som riktigt vad som gått fel på kampanjsystemet, men det var en hel del som inte var nöjda och jag tror kampanjledningen inte heller var nöjda så de fixade det så att fighterna blev mer jämna, men på bekostnad av själva kampanjkänslan. Tyvärr.

Söndagen kom tidigt kändes det nog för alla och strax efter åtta började vi spela igen. Jag fick vänta en stund innan jag fick en strid att ge mig in i. Tillsammans med ett annat tyskt tank kompani skulle jag anfalla ännu fler     fransmän. Vi det här laget började jag undra om Frankrike var den enda stridande nation i Italien på den allierade sidan. (Antar att det kompaniet har väldigt fördelaktiga regler...)

Mitt kompani hamnade i reserv så min kollega började det tuffa jobbet att rensa bort det tunga artilleriet hela tiden beskjutna av en M0 pluton. När vi kommit nära att bryta honom skickade kampanjledningen in ett Tank destroyer kompani. ledda av Deathbullar. Stämningen var inte den bästa vid bordet, så Deathbullar och jag tog inte längre det seriöst och utmanade varandra i duell. Två M-10 mot två Panzer III M, inget mesigt snipande utan rörlig strid. Treorna gick vinnande ur striden, bara för att sekunden senare bli assualtade av franskt infanteri som tydligen inte blivit informerade om duellen...
Strax var min kollega utslagen och jag var ensam, vi spelade ut enda till sista minuten då en fransk spaningspluton tog mitt objektiv och vann vårt slag (och medalj för det kompani som tagit mest poäng i kampanjen).

Prisutdelning avslutade det hela, de allierade hade vunnit. Jag vann dock en medalj för den inledande fighten, något om att lyckats ta hand om två kompani själv tror jag, danskan är klurig att hänga med i...

Har som vanligt haft kul, upplevelsen förhöjdes väldigt mycket av kunna sova på hotell istället för på ett golv de tidigare åren. Hade även varit roligt att se lite mer blandade och udda kompanier. Danska fowspelare är dock väldigt trevliga och vid det här laget har man mött en hel del av dem. Nästa år blir det Normandie och jag kommer självklart att vara där!

Nu lite mer bilder: